INGMAR BERGMAN OCH EN FLYGEL

För Ingmar Bergman var musiken den allra viktigaste konstarten. Han brukade säga ”Om jag var tvungen att välja mellan att förlora hörseln eller synen – då skulle jag behålla hörseln”. Det är ett anmärkningsvärt uttalande av en filmregissör, världsberömd för sitt bildspråk. Ingmar Bergmans kärlek till musiken manifesteras i de flesta av hans filmer, från Musik i mörker från 1948, till Saraband från 2003.

Sina sista år tillbringade Ingmar Bergman ensam på Fårö. Ensam, men med musiken som viktigt sällskap. Ur sin stora samling LP-skivor valde han omsorgsfullt ut vad eftermiddagen skulle ägnas åt. Han kunde ringa sina många telefonvänner, och rapportera hur kaninerna, som bodde under hans hus, ogillade när han spelade Bruckner, men igelkotten älskade Mozart.

En av dem han ofta ringde till var tv-producenten Marie Nyreröd. År 2004 gjorde hon tre dokumentärer om och med Ingmar Bergman. Hon producerade också hans Sommar i P1 för Sveriges Radio år 2005. Det programmet ägnade Ingmar Bergman helt åt musiken, och avslutade med frågan ”Varifrån kommer musiken?”.

Ingmar Bergman hyste också stor kärlek till musiker, kanske allra främst till pianister. Ofta var hans rollkaraktärer musiker, och konsertpianister finns porträtterade i Vargtimmen, Ansikte mot ansikte och Höstsonaten. En av hans absoluta favoritpianister var Roland Pöntinen.

Nu framför Roland Pöntinen några av de musikstycken som Ingmar Bergman ofta använde i sina filmer. Det blir musik av bl a Chopin (Höstsonaten och Viskningar och rop), Schumann (Musik i mörker), Bach (Tystnaden) och Schubert (Larmar och gör sig till). Marie Nyreröd berättar om Ingmar Bergmans musik, och visar filmklipp.

14 juli 2018 skulle Ingmar Bergman fyllt 100 år. Bergmanåret firas under hela 2018.